
- Posted from my iPhone


Alltså den här dagen är lång. Sjukt låååååång. Typ längre än julafton när man var barn. Jag vill bara komma iväg. Vara klar med alla packningar, måste ju packa ihop köket också, och bara vara framme.
Tomt. Renoveringen av vårt kök och badrum ska börja nästa vecka. Alltså medan vi är borta. Vi är tvungna att tömma skåp och allt. Så nu är det klart. Bara det nödvändigaste för att klara en helg kvar, plus några glas som jag tänker ta senare.
Snart är det dags, vi åker till Thailand på tisdag. WEHO!! Den stora frågan är som vanligt, bagaget. Hur mycket kläder ska man ha med sig. Om vi delar upp det i kategorierna: Shorts - kjolar - klänningar - linnen. Hur många av varje ska man ha? Det är ju så sjukt svårt att veta. Mamma sa att man ska ha med det man trivs i, ja det är sant, men man vill ju vara fin också. Plus att man vill ha lite variation. Jag har aldrig varit borta två veckor förr, eller ja Singapore i drygt en månad men då hade jag MYCKET med mig det kan jag lova.
Ja det känns som om det var ett tag sen jag skrev något om mitt liv. Liksom var vi befinner oss i tillvaron. Det största som hänt, så där livsavgörande, är att jag sa upp mig för en tid sedan. Jag längtar hem till Sverige och känner att jag är färdig med Oslo. Jag har inget jobb ännu, har ni något så hojta gärna till. Allt är intressant.
Jag gråter för mycket och för många saker. Förutom när jag behandlas illa så gråter jag när jag ser andra människor gråta och när det sker lyckliga saker, speciellt på tv. Folk skrattar och S slutar aldrig förvånas när tårarna kommer. Droppen (haha) var nog när jag grät när jag såg reprisen (jag hade sett avsnittet när det sändes också) när de delade ut vinsterna på postkodmiljonären. Det berör när människor blir glada, lite fånigt kan ni tycka men jag kan inte hjälpa det. Tårarna rinner, inte bara en liten i ögat, utan ofta mer åt flod hållet...