Oslo

Det är helt overkligt det som hänt i Oslo. Man tänker "tänk om". Vi bodde ju precis där. För en och en halv månad sedan gick vi just där. Svante gick där just den tiden varje gång han hade dagvakt. Vi hängde där. Jag jobbade där. Precis DÄR femti-hundra meter från bomben. Man blir lite lätt skakis. Som tur är verkar alla jag känner vara okej. mina gamla kollegor är på semester allihop och på ett sätt känns det ju jättebra, samtidigt som man tänker katastrof. Så många människor som lider. Usch!


Undra vem och varför?