Idag efter träningen gick jag till sjukhuset och hälsade på farfar. Han har gjort en liten operation och var tvungen att ligga kvar. Stackarn har så tråkigt! Jag blir gråtfärdig när jag tänker på det. Jag vet inte om jag tyckte personalen var så bra heller, som tur var så tyckte han det.
Men jag tycker nog att de kan erbjuda lite alternativ till dem som ligger där. Berätta vad de får göra. Det är okej att titta på tv ute i hallen, det är okej att ta kaffe på vagnen, fråga oss om du behöver hjälp, maten/fikat serveras kl: osv. Nu kändes det som om farfar inte visste vad som erbjöds och han var lite för artig för att fråga, typiskt gamla människor. Men att varje gång han försökte fråga nått så gick dom bara. Till och med när jag försökte fråga så verkade det som att dom tyckte det var jobbigt att svara. Tur att han får åka hem imorn.
Jag var i alla fall där i två och en halvtimme och han uppskattade det verkligen. Kändes som att han gärna hade haft mig kvar hela natten men när besökstiden var slut för en och en halvtimme sen så tyckte jag att det kanske var dags att gå. Egentligen kunde jag nog sovit kvar för hans skull, men han delade rum med tre andra så vi kunde nog inte prata så mycket längre.
Hoppas han får sova mycket i natt nu så tiden går lite fortare.
Gonatt på er!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar