Jag köpte en bok på Arlanda när vi skulle till Amerika. En dag av David Nicholls. Har inte läst så mycket ur den än, är inte så mycket för böcker egentligen så jag började med tidningarna under resan, men igår såg jag och S filmen. Vilken bra film! Längesen vi såg film, senast bio i SF, men igår kände vi att tv:n bjöd på skit så då övertalade jag S att se EN DAG. Han var först lite skeptisk eftersom det kan verka vara en typisk tjejfilm men jag vann den "fighten".
Jag tror han gillade den. Jag gillade den jättemycket och grät som aldrig förr. Jag vet att jag är blödig i vanliga fall (gråter när folk får guldkuvert på Postkodmiljonären) och jag tror faktiskt att graviditeten gjort mig lite mindre blödig till vardags. S håller faktiskt med. Jag har inte gråtit sen sist vi såg film. Däremot så tycker jag det är lite skönt att få ur sig lite tårar när jag kollar på film och blir berörd. Jag håller inte tillbaka utan låter det rinna hej vilt. Visst är det otroligt jobbigt just då men det har lättat lite efteråt känns det som.
Som sagt när det kommer till film är jag helt otrolig. (likaså sist). Jag hulkar verkligen. HULKAR!! Det är som att jag inte kan andas liksom, så farligt brukar det ju inte vara i vanliga fall. Men igår var det helt sjukt igen. Jag kände till och med att det var jobbigt att kolla på trailern nu när jag letade upp den till detta inlägg. Vad är detta? Empati? Ego? Nej i det fallet röstar jag för empati.
Se filmen!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar